Trendspaning om robotar. Saker som du kanske kan möta i en korridor vilket år som helst…

Ibland är det intressant att söka runt och titta hur långt tekniken hunnit. Robotar exempelvis. På film kan de ju göra vad som helst. Men så här är läget i verkligheten. Blandad nivå, men nog finns det en del skoj överraskningar.

 

Japanerna jobbar vidare med människolika maskiner, inklusive känsel.

En läskigare variant. Kusligt mänsklig. Men samtidigt enklare, eftersom den styrs av en människa. Se det som exempel på att ta ett steg i taget.

Det är fler än japanerna som kan göra robotar med bra mimik. Men åter en robot som helst inte går. Samma sak där med ett steg i taget. Andra team får fixa promenerandet.

MIT löser promenerandet med två små hjul och ruskigt bra balans. Och både armar och ett skapligt rörligt ansikte.

Hondas gamla Asimo har lärt sig gå riktigt anständigt och kan även springa, även om det ser lite kufiskt ut. Promenera och hålla handen samt dra en kundvagn dyker upp mitt i filmen. Senare mot slutet handlar det om enklare servering, inklusive japansk bugning. Det är tydligt att de verkligen jobbar mot målet att få en maskin som kan gå runt och utföra enklare arbeten i närheten av människor.

Och här en mer traditionell hushållsrobot som åker runt på fyra hjul. Men armar och ögon har den i alla fall. Och en kompis som lastar in disken den plockat i diskmaskinen. Undrar varför den inte kan fixa det själv? Kanske inte tål vatten och kladd?

Lite nyare maskin med kusligt bra mimik. Nu finns tydligen alla viktiga ansiktsmuskler med och “hon” klarar en sittande bugning.

Här provkör NASA fuglesang 2.0, dvs “Robonaut”.

Och här packar de upp roboten “Robonaut” ombord på rymdstationen ISS.

Experiment med nya förutsättningar. Om man är riktigt snabb och fingerfärdig, kan man göra rätt mycket med en hand. Här testar de med en robotarm som är ungefär lika snabb som en katt. Och då kan man lugnt byta grepp genom att kasta upp saker i luften eller vifta lite med fingrarna. Ungefär som vi människor kan göra med lite träning. För du kan väl också knyta en knut med en hand eller bolla med en mobil? Med lite övning och koncentration i alla fall…

Eller en annan extremvariant. En liten robot som består av små klossar som kan leta upp varandra och förenas till en mer komplex “organism”.

Datorspel utomhus – mobilspelet Turf växer vidare

En uppföljare till vår tidigare spaning om Turf. Nu har nyheten nått SVT och man försöker återigen förklara varför vuxna människor jagar runt med mobilerna och snattar osynliga “zoner” av varandra.

Jag ger trenden 50% chans att bli lika spridd som Wordfeud. Varför? Turf kombinerar de mekanismer som gör det svårt att slita sig från datorskärmen med motion utomhus. Det är ett vanebildande spel som är bra för hälsan. Ännu ett spel på trenden som Nintendo Wii inledde, med att få datorspelarna att röra på sig och där XBOX med Kinect fortsatte trenden.

Och nu smyger nästa in i mobilen och tvingar dig ut att cykla några extra varv för att stanna kvar på topplistan eller ner i vattnet för att få den där AQUA-medaljen.

Inslaget om turfning på SVT ABC (2-minuters video) finns här.

Fuglesang 2.0 fick flyga nerstoppad i en låda

När börjar vi använda robotar istället för astronauter i rymden? Då räcker det ju med enkel biljett. Plus att vi kan skicka ett gäng robotar i förväg till Månen och Mars så kan vi komma efter när de fixat alla bekvämligheterna.

Jodå. NASA har redan kommit på den idén. Och gett den en hel del prioritet också.

Kika på filmen där de NASA provkör “Fuglesang 2.0″, dvs “Robonaut”. Notera också att det inte är så jättviktigt att ha ben och kunna gå för en robot som bara ska hålla till i tyngdlöshet.

Men när tänker de sluta leka i labbet då? Det har redan hänt. Robonaut skickades upp till rymdstationen ISS i början på året. Här packar de som sagt upp upp roboten “Robonaut” ombord på rymdstationen ISS.

Marionett + senaste tekniken = vaddå?

En Mupp vore det självklara svaret på 80-talet. Eller kanske King Kong decenniet innan. I båda fallen krävde speciellt de större figurerna massor med häftig mekanik och för mupparna även inbyggda kameror för att dockspelaren ska kunna se motspelaren trots sin position inuti en tre meter hög lurvig mupp.

Filmen nedan ger ett svar för det här århundradets första decennium.

Och insikten kommer strax att människans förmåga att kommunicera med “robotar” har funnits tusentals eller rentav hundratusentalsår. Barnen fängslas direkt, men även vuxna dras snabbt med in i illusionen att även simpla objekt som en sliten strumpa eller slarvigt målad pinne är levande varelser med en själ — bara de rör sig och agerar i mänskliga mönster.

Våra förfäder har bara fått möta marionetter med en människa i andra änden av kabeln. Det filmer visar är ett av stegen mot att ha en marionett utan dockspelare. Och vad är då klokare än att ha en dockspelare med i teamet, och börja försiktigt med att blanda enkla saker som primitiva varianter av automatiska ögon med en kropp styrd av en rutinerad dockspelare?

Ett lysande exempel på att utveckla komplexa idéer i små steg.

Ett klipp till senare i utvecklingen:

Recompute — PC gjord i wellpapp recenseras av Linux Journal

Det är själva lådan som är wellpapp. Inuti sitter det samma sak som i en normal hemma-PC i högre prestanda-klassen.

Artikeln här. Det är intressant att titta på kommentarerna. Oavsett om man gillar just den här idén eller inte går det att lära mycket från kommentarerna. Exakt så här bemöts nya idéer vid fikabordet. Alla tävlar om att få sänka idén och det är rena brainstormingen för att hitta svaga punkter. Det som är viktigt att minnas är att faktanivån är på brainstormnivå också. Den som hävdar att det är sämre för naturen att göra wellpapp av träd än att återanvända aluminium har kanske en poäng, men jag skulle inte göra något affärskritiskt beslut utan att kolla fakta. Wellpapp är billigt och aluminium dyrt och en grov — men användbar — tumregel är att dyra råvaror är sämre för naturen än billiga. Sen är i alla fall min datorlåda gjord i plåt och plast, så det krävs en riktig miljökonsekvensanalys för att lista ut vad man ska jämföra. Inte blir det enklare av att wellpapplådan tydligen är flamskyddad (lådan får ju inte ta eld som en fackla ifall datorn får kortslutning) och flamskyddsmedel är ett elände att göra miljövänliga tydligen. Fast plast innehåller också flamskyddsmedel…

Sen är argumentet att katten kommer vässa klorna på den en höjdare. Korrekt. Men lika relevant som att jag ska byta sofftyget mot metall för att katten klöser på det annars.

Samtidigt är det viktigt att kunna bemöta alla dessa “fikabordskommentarer”. Den som kommer med något nytt har en tung bevisbörda. Ack så jobbigt, men det stoppar i alla fall en hel del dumheter — även om det tyvärr bromsar en del riktigt bra idéer också.

Sen återstår en besvärlig fråga för den där wellpapplådan. EMC. Plåtlådan används både för att datorn inte ska krascha när det ringer i mobilen och för att den inte ska störa grannens TV. Det går såklart att fixa motsvarande skydd för en dator i en wellpapplåda, men det kostar och kräver kunskap. Någon form av skärm måste in och normalt används metall runtom alltihopa. I det här fallet såg jag bara en liten metallplåt under moderkortet och det räcker knappast.

De kanske löst det, men en av de som kommenterade påstod sig ha frågat och inte fått ett svar — och det oroar. För om de har en lösning är det ett tungt säljargument. Wellpapp är trots allt mycket billigare än metall och i en bransch där man jagar varje krona i tillverkningskostnad borde ta emot minskad råvarukostnad med glädje. Om det sen är bra för miljön är det en bonus.

Innovationsnätverket Idéprenörerna