Marionett + senaste tekniken = vaddå?

En Mupp vore det självklara svaret på 80-talet. Eller kanske King Kong decenniet innan. I båda fallen krävde speciellt de större figurerna massor med häftig mekanik och för mupparna även inbyggda kameror för att dockspelaren ska kunna se motspelaren trots sin position inuti en tre meter hög lurvig mupp.

Filmen nedan ger ett svar för det här århundradets första decennium.

Och insikten kommer strax att människans förmåga att kommunicera med “robotar” har funnits tusentals eller rentav hundratusentalsår. Barnen fängslas direkt, men även vuxna dras snabbt med in i illusionen att även simpla objekt som en sliten strumpa eller slarvigt målad pinne är levande varelser med en själ — bara de rör sig och agerar i mänskliga mönster.

Våra förfäder har bara fått möta marionetter med en människa i andra änden av kabeln. Det filmer visar är ett av stegen mot att ha en marionett utan dockspelare. Och vad är då klokare än att ha en dockspelare med i teamet, och börja försiktigt med att blanda enkla saker som primitiva varianter av automatiska ögon med en kropp styrd av en rutinerad dockspelare?

Ett lysande exempel på att utveckla komplexa idéer i små steg.

Ett klipp till senare i utvecklingen:

Gick det att sälja spelidéer?

Svaret blev ja!!!

Jag skrev ett blogginlägg den 30 augusti och ställde en fråga: Går det att sälja spelidéer? Och det gjorde det alltså! Efter många ratade spelidéer och många turer fram och tillbaka mellan oss och Egmont lyckades vi. Det blev många dagar fyllda med spelprototyper och sedan många sena nätter med testspelande. Vi visste nog ingen av oss hur mycket jobb det skulle innebära. Men slogs samtidigt av hur kul det var. Bägge hjärnhalvor får jobba på högvarv. Den logiska halvan för att reda ut spelmekaniken och den kreativa halvan för att ta fram ett kul spel. Nu väntar vi med spänning på vad som händer när Egmont tar över och faktiskt tar fram ett riktigt spel. Gissa om vi står först i kö i spelbutiken i hösten 2011.

Går det att sälja spelidéer?

För ett antal år sedan uppfann jag sällskapsspel. Brottades med frågan om man skulle göra något av dem själv eller skicka till spelföretagen? Det blev alternativet skicka idéer och prototyper till spelföretagen. Jag lyckades aldrig övertyga något spelföretag och jag tröttnade. Men nu, så här några år senare tänkte jag återuppta kontakten med spelföretagen och fråga om de är intresserade av att köpa 100 spelidéer!

Svar efter ett par dagar från ett företag:
- Ja det låter kul, berätta gärna mer hur det skulle gå till.
Alltid lika kul med positivt bemötande. Jag förklarade upplägget och skickade över ett förslag.

Återkommer med rapport hur det gick sen…

Innovationsnätverket Idéprenörerna