God in social media

Ofta när det talas om sociala medier handlar det antingen om skvaller från kollegor, gamla klasskamrater och strul. Eller så handlar det om hur företag vill synas där för att tjäna pengar, aktiekurser och sponsrade länkar.

Om det finns över 4 miljoner svenska konton på Facebook, och drygt 3 % av befolkningen som sägs använda Twitter…en hel del människor bloggar…Låt oss säga så här; många svenskar använder sociala medier av något slag.

Då tycker jag mig skönja att det inte alltid handlar om vare sig exets semesterresa eller gilla-företagssidan-och-vinn-ett-presentkort. Istället har en nygammal religion startats och dess budskap sprids viralt snabbare än vinden. Och jag tror inte det är buddisterna som sprider sin Lamapropaganda, inte heller hinduerna som flänger omkring med sin yoga vilken är en av grenarna inom hinduisk filosofi. Inte ens Paulo Coelho med sin hippiekatolicism verkar närvara IRL.

Det är som alla dessa tre blandats ihop med fikarastens goda citat, det dåliga samvetet över för lite tid med familjen och nyårslöftena.  En slags nyreligion som innebär att allt vi tror på (yoga, mindfullness, andlighet) kan vi köpa böcker och redskap till (företagen som skapar de perfekta kläderna, de oundvikligt viktiga yogamattorna och alla tänkvärda böcker).

Och vad händer sen? Jo, exets granne som numera är ihop med exet åker på SPAresa till Turkiet och du ser alla deras lyckliga  solnedgångar på Facebook. Samtidigt drunknar du sponsrade företagslänkar vilka vill sälja lyckan till dig iform av träningsredskap, vetekuddar och rökelse.

Den nya religionen är inte en andlig rörelse. Den nya religionen har rötter från hippies, katolicismen, hinduismen och buddismen. Det som skiljer det åt är att du måste köpa dig till den nya religionen, och du måste utöva den i sociala medier.

Amen.

Macrotrender 2020

Om man bryr sig om globala macrotrender framöver i världen kan det vara en smart idé att läsa vad Bain & Company, ni vet världens främsta management consulting-företag, har att säga.

Enligt deras rapport finns åtta trender:

1. Nästa billion konsumenter.

2. Gamla infrastrukturer, nya investeringar.

3. Militarisering efter industrialisering.

4. Växande produktion av primära ingångar.

5. Utveckling av mänskligt kapital.

6. Hålla de rika friska.

7. Allt ska vara det samma, fast trevligare.

8. Förberedelser för nästa stora sak.

Nu tänkte jag skriva en liten kort analys om åtminstone någon av punkterna på The Great Eight. Något om GDP, population growth, alternativa affärsmodeller, koppar eller i alla fall något om olja eller Kina eftersom jag trots allt är utbildad Samhällsgeograf. Men så blir det inte, istället kommer stora macro-trend Bain rapporten minimeras till ett litet microminne.

Ett minne från en molning eftermiddag i norra Laos. Jag satt på en regnskyddad terass och skrev när en kompis till receptionisten kom fram till mig och slog sig ner intill. Han behövde hjälp med sin engelskaläxa och tillsammans slog vi upp engelska glosor (till svenska för min del och till thai//lao för hans del). Sedan jobbade vi oss igenom hans hemläxa så att han till slut förstod den själv och kunde besvara läraren frågor. Han tackade så mycket för hjälpen. Att kunna kommunicera på engelska var framtiden, sa han.

Humant kapital.

Micro.

Jag.

Vi.

Om PacMan åt tiden

Tänk dig om PacMan var tiden och han åt upp sekund för sekund, sprang för sitt liv för att komma undan monstren som jagade honom? Du hade makten i din Joystick, hur skulle det gå?

Om du tar en idé, som är hyfsat bra men lite ljummen. Toppar den och toppar ännu lite till. Ända tills den blir odiskutabelt så bra att den som inte fattar tekniken inser att det är bra jobbat.

Vad får du då?

Jo visst, en iPhone är ett bra förslag.

Men det finns mindre och mer underhållande prylar också, som tack vare YouTube och teknik, och bra minne, färger och uppdateringar ger dig PacMan v/s tiden.

The time is always running, sjungs det i YouTubevideon. Vart är du på väg med din tid?

Datorspel utomhus – mobilspelet Turf växer vidare

En uppföljare till vår tidigare spaning om Turf. Nu har nyheten nått SVT och man försöker återigen förklara varför vuxna människor jagar runt med mobilerna och snattar osynliga “zoner” av varandra.

Jag ger trenden 50% chans att bli lika spridd som Wordfeud. Varför? Turf kombinerar de mekanismer som gör det svårt att slita sig från datorskärmen med motion utomhus. Det är ett vanebildande spel som är bra för hälsan. Ännu ett spel på trenden som Nintendo Wii inledde, med att få datorspelarna att röra på sig och där XBOX med Kinect fortsatte trenden.

Och nu smyger nästa in i mobilen och tvingar dig ut att cykla några extra varv för att stanna kvar på topplistan eller ner i vattnet för att få den där AQUA-medaljen.

Inslaget om turfning på SVT ABC (2-minuters video) finns här.

340 282 366 920 938 463 463 374 607 431 768 211 456

“Låter kanske som en nördnyhet”, började Mårten sitt mail till mig, “men nu har alla -stora- insett att Ipv4 är dött och länge leve Ipv6″.

Jag vet inte om det klassas som en nördnyhet, jag har ingen aning om vad han menar. Men nog är det ett viktigt paradigmskifte värt att skriva om.

Det handlar om IP-adresser, ungefär varje enskild dators unika adress. Ipv4 var systemet som tillät drygt ynka 4 miljarder IP-adresser. Den uppkopplade världen har vuxit ur sin kostym och behöver en större.

Ipv6 som började utvecklas 1991 håller alltså nu på att sjösättas och här kan man läsa mer om det.

När Mårten skrev “alla stora” menade han sajter som Facebook och Google vilka kommer använda sig av systemet som tillåter fler användare. Vill man testa det hemma finns det en länk för det också.

Med Ipv6 finns det plats för fler IP-adresser, fler uppkopplade unika datorer som vill ha ett personligt IP-nummer. Lika många som rubriken nämner, nästan 340,3 sextrilioner, enligt Wikipedia.

Innovationsnätverket Idéprenörerna